Den första kända hänvisningen till Ino mutationen var en artikel i (Den befjädrade World) 1879.

Inos saknar pigment och får därför inte några som helst teckningar och ögonen är mörkt rubinröda. Det finns två varianter: Lutino och Albino. Det är samma sort bara olika namn för gula eller vita undulater.

Lutinon är en helt gul undulat ur den gröna linjen. Det är alltså egentligen en grön fågel som saknar färgpigment och blir därför gul . En vacker smörgul variant utan fjäderteckning, vita kindfläckar och röda rubin ögon. Ibland kan kroppen skimra i en svagt nyans av grönt.

Albinon är en helt vit fågel ur den blåa linjen (en blå eller grå fågel utan färgpigment) även den saknar fjäderteckning har röda ögon och hanen har lila/rosa vaxhud. Kroppen kan skimra i en svagt blå nyans.

Det är spännande att häcka med Inos eftersom man inte kan se vilka anlag de bär på om man inte känner till dess bakgrund. När man avlar fram Inos vill man få en så ren och djup färg som möjligt. På Albino får man det genom att använda gråa undulater.

Ino genen har könsbunden ärftlighet, detta innebär att enbart hanar kan bära genen dolt (splits) men inte honor, har de anlaget så uppvisar de det.

Parningsschema

Hane                            Hona                                     Resultat: / = Split ( Anlaget finns dolt hos hanen

Ino              x                Normal                                Ino honor och Normla hanar

Ino              x                Ino                                          Ino hanar och Ino honor

Normal    x                Ino                                          Normala hanar / inon , Normala honor